på hyllan text

 


 

Arm i arm går vi längst Södra Förstadsgatan, Vicky i sitt blonda lockiga hår, jag med mina alldeles för smala skor. Lite barnen i Bullerbyn ”vi ska köpa falukorv” aktigt. Det är inte lika kallt längre, men mörkret har börjat lägga sig och när vi kommer fram till Dalaplan fungerar inte lamporna i gångtunneln under korsningen. Vi döper den till överfallstunneln. Vi går fel, och måste passera tunneln en gång till.

Lilith performance studio ligger två gator från kebab-stället som Vicky trodde var deras stammisställe men som inte var det och på samma gata som KRIS. En industribyggnad med rynkor som utstrålar en vacker ålder. Successivt läser vi på dörrarna och letar oss fram. Genom ett trasigt fönster avundas vi ett sprutlackeringsbås. Pratar om mina köksstolar och Vickys byrå. Vi skulle sprutmåla allt om vi bara hade ett sådant. Hittar rätta dörren.


Det är mörkt, så mörkt att jag inte hittar min plånbok. Surr. Surr. Surr. Vicky är allergisk mot getingar, man måste sätta en spruta i benet på henne om hon blir stucken. Jag får gå in först, en sorts testkanin. Värmen kommer emot ansiktet och jag hör hur det knastrar under fötterna. Nyfikenhet blandat med obehag. Följer ljuset och kikar in.

Läser DISKEN BLIR ALDRIG REN och trampar på ännu en.


På hyllan text om Mathias Kristerssons verk på Lilith performance studio.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0